Blog Image

Mackan Filosoferar

Varför blogga?

Tänkte jag kunde göra ett försök att skriva lite dagbok och få ut en bild då och då lite snabbare än dom kommer upp i galleriet. Vi får väl se hur det går...

Recension

Livet Posted on %PM, December 13 2011 17:11:46

Möttes av denna bokrecension i morse när jag slog på datorn. Väldigt fint skrivet och jag blev väldigt glad.

“Även jag har läst ut min och låtit den smälta en stund. Funderat på hur jag ska beskriva den.

Det är inte en McDonalds-bok, paketerad med glitter och glam fast på insidan hopslängd för att casha in femtionio snabba kronor på bukfylla. Det är heller inte en sjurätters på lyxkrog, med intrikata detaljer man med fnys på näsan och obekväma kläder ska ta sig igenom utan att någon upptäcker hur malplacerad man egentligen är.

Nej, det är mammas köttbullar. Inte perfekt runda och inte perfekt saltade. Istället blandade med erfarenhet, stekta i lite extra mot-bättre-vetande och serverade med en stor portion kärlek. En middag som får axlarna att sjunka, en middag man förnöjt suckar efter, en middag som man måste le åt när man tänker på.

Där Noakes är idolbilen i tonårsrummet jag egentligen aldrig ville vara, och där Fixx är den galne morfadern jag innerst inne önskar att jag skulle våga vara lika galen som. Där Daniels är matematikläraren som präglade mig för livet och där Hudson är den inspirerande can-do:ern som gjorde vad han kunde för att dra upp mig i karriären. Där är Nilsson barndomsvännen jag inte längre bor i samma stad som, honom jag kan ringa trots att månaderna gått och allt är direkt som det var förr. Han som med stor iver berättar allt om hur det går i hans tillvaro, men också vill höra hur jag har det och kan komma med kloka, förstående råd, trots att vi valt olika vägar i livet.

Förmodligen är boken inte allt för alla. Kanske predikar den för kören. Själv tävlar jag inte. Jag är inte intresserad av snabbare tider eller längre sträckor. Jag springer delvis av andra anledningar än bokens fokus, och delvis av samma. Ändå värmer glöden från den, och den berör mig. Och om den nu predikar för kören, så kommer kören att sjunga Halleluja som aldrig förr.

Mackan, du har skrivit en äkta bok. En mänsklig bok. Utan att ha träffat dig, tycker jag mig höra dig tala på sidorna. Om du satte dig för att skriva en bok du själv ville läsa, tror jag att du har lyckats. Och det är just därför att boken inte är allt för alla som jag tycker om den. Det är just därför jag lägger den åt sidan ett litet stycke mer inspirerad och ett stort stycke mer förstådd.” – Henrik Hallberg

Tack,

Mackan



Att tackla ett LAMM

Löpning Posted on %PM, June 14 2011 12:18:30

För ett fåtal veckor sen så kom jag på att jag ville åka
till Skottland och springa LAMM och då jag har en fantastisk kamrat i form av
Mårdhunden så ringde jag genast och frågade om han ville. Efter att ha kollat
med jobbet så hade jag plötsligt en resekamrat som kan springa och då var det
bara att anmäla sig och boka resan. Samt lägga in två veckor av hårdträning för
att springa bergslopp. Det är egentligen alldeles för kort tid för en sådan
utmaning men vi valde att anmäla oss till sprintklassen vilket i praktiken
skulle innebära inte mer än ca 8 timmars löpning. Om man ville vinna. Hela
tanken för oss var att få en riktigt bra träningshelg i en otroligt fin miljö kombinerat
med bra öl och whisky och vi resonerade som så att vi springer så bra vi kan
och hoppas på det bästa.

Onsdag kväll anlände vi till Edinburgh och efter en god pint
”Real Ale” så sov vi bra och kunde ta oss an en halvdag av turistande i
Edinburgh. På listan stod två löparbutiker samt en sväng i gamla stan runt
slottet och det var riktigt schysst! Nya skor för tävlingen inhandlades och på
ett kafé med Wifi så inväntade vi offentliggörandet av var tävlingen skulle gå.
Beskedet kom att det utanför Ullapool i nordvästra delen av Skottland så då
hoppade vi in i bilen och begav oss norrut. Ett stopp vid Blair Athol Distillery
på vägen samt inmundigande av haggis och öl i Pitlochry gjorde att den 4½ timme
långa färden inte kändes så farlig. Speciellt inte då färden går genom otroligt
fina miljöer.

Väl framme i Ullapool så tog vi in hos Kathy och hennes två
bortskämda katter. Ett boende nere vid vattnet och med utsikt över de omgivande
bergen. Sjukt vackert och Ullapool kändes bara så bra! Jag gillar verkligen
fiskebyar och när vi gick ner på byn för att äta så hamnade vi mitt i en
uppvisning av ortens juniorer som trummade, dansade och spelade säckpipa. Det
var faktiskt magiskt och vi stannade och tittade tills det blev för kallt. För
kallt var det i norra Skottland! Men mysigt. Så mysigt att vi bestämde oss för
att tillbringa nästföljande dag i Ullapool och bara ta det lugnt i närområdet.
En liten tripp ner till tävlingsområdet på eftermiddagen och vi registrerade
oss för tävlingen och fick ut den sista utrustningen. På kvällen så var hälften
av oss galet stressade och packade i och ur ryggsäcken ett antal gånger.

”Det här är det
tuffaste lopp jag gjort, så här på förhand” – Mårdhunden.

Själv var jag lugnare än någonsin inför en tävling. Jag vet
faktiskt inte varför men jag tror det var för att jag mådde så bra! Efter att
ha haft pollenbesvär hela våren så hade jag fått komma till landet där det
regnar varje dag och plötsligt kunde jag andas och känna mig stark igen. Nu var
det bara att se till att orientera rätt för löpförmågan min tvivlade jag inte
en sekund på!

På tävlingsdagens morgon kändes det fortfarande kanonbra och
efter att ätit en rejäl skotsk frukost så åkte vi ner till tävlingscentret som
låg en mil söder om Ullapool. Vi startade sist i hela startfältet och hade
alltså ingen anledning att känna oss jagade! Efter promenad till start så drog
vi iväg. Trots att inritandet av banan på kartan ingår i tävlingstiden tog vi
god tid på oss att dubbelkolla alla koordinater och göra en ordentlig analys av
vägvalet till den första kontrollen. Med en långsträcka som hade 500 meter av
stigning så räknade jag med cirka en timme upp till den första kontrollen och
det stämde bra. Vi tog ett vägval som knappt någon annan gjorde och såg bara
ett enda annat lag på vår egen väg men när vi kom till kontrollen så var vi
plötsligt ikapp ett gäng lag! Det var riktigt svettigt i solen med 6-7 kg på
ryggen och det var skönt att komma upp på lite högre höjd. Andra kontrollen
togs också med ett lite annat vägval än resten av fältet och vi plockade
ytterligare placeringar och kom till den höga toppen vid gott mod. Nu hade vi
klättrat över 900 meter uppför på 1½ timme och det var dags för utförslöpning.
Återigen så valde vi att ta en egen väg och drog långt till höger jämfört med
de andra lagen vi såg och det var helt rätt! Spik in på den här kontrollen
också. Jag tvingade Mårdhunden att köra på så hårt vi kunde och att allt ätande
och drickande skulle ske i farten. Nu hade vi två kontroller då vi körde samma
vägval som resten av fältet och jag var sjukt hög på hela upplevelsen. Passade
på att deklarera mig själv hövding över dessa berg och då Mårdhunden inte var
så pratsjuk så passade jag på att peppa folk vi sprang om och alla svarade
glatt. En rejäl stigning upp till över 900 meter nu igen och jag snackade hela
vägen upp med en britt som hade gjort 2.36 på London Marathon och när vi väl
var uppe vid kontrollen så tackade vi varandra för sällskapet innan vi startade
nedstigningen från toppen. En topp som hade en helt makalös utsikt!

Nu var det bara två kontroller kvar för dagen varav den
första av dessa var en långsträcka och vi bestämde oss för att köra en egen väg
igen och det visade sig helt rätt. Det var en riktigt tuff nedstigning men
rolig. Jag var fortsatt hög på livet medan Mårdhunden tyckte att var lite väl
stökigt underlag men han var tapper! Försökte peppa honom så gott det gick och
jag var rätt säker på att nu krigade vi om tätplatser så vi pushade så hårt vi
vågade. Strax innan näst sista kontrollen så smällde dock krampen till för min
partner och han tvärnitade. Jag sa till honom att han skulle springa tills han
föll omkull och inget annat samt att han skulle trycka några E-Caps direkt och
så mycket vatten han kunde. Det funkade! Krampen lättade men vi tog en enklare
löpväg sista biten för att spara på benen hans. Han kunde till och med spurta
lätt sista kilometern och vi kom i mål som ledare!

Snabbt upp med tältet och sen badande i bäcken och
tillagning av mat! Vi lyckades få tältplats bredvid Tomas och Peter som sprang
en annan klass och han snacka lite skit innan det började regna. Sen regnade
det resten av det dygnet så det blev inte ut annat än för att skriva
ledarrapport och få nummerlapp till jaktstarten. Det var ändå rätt mysigt och
medhavd whisky dracks i tältet. Jädrar vad gott det smakade! Det visade sig att
vi ledde med hela 30 minuter och det hade jag aldrig trott så nu skulle vi gå
ut med en rejäl ledning. Mårdhunden tryckte i sig massor av energi och
stretchade duktigt så nu var det bara att hålla tummarna för att kramperna inte
skulle återkomma tidigt under den andra etappen.

06.00 gick starten
dag 2 och 04.45 gick vi upp. Regnet hade slutat och solen gick upp över bergen.
Att vakna upp mitt i bergen till en sådan soluppgång är häftigt och något jag
unnar alla att uppleva! Drygt en timme hade vi alltså på oss för att laga mat,
äta, byta om och packa ihop tält och utrustning. Lite småstressigt och det vore
synd att påstå att jag hade fått mycket sömn. Men det gick och vi drog iväg. Planen
var nu att inte gå på hårdare än vi behövde för att hålla undan och att ta
säkra vägval. Dagens bana såg helt annorlunda ut jämfört med gårdagen. Mer
teknisk och svårare kontrollpunkter. Det sjuka är att banorna ser så lätta ut
på pappret men kartorna är inte gjorda för orientering och det ser inte alltid
ut som man tänkt sig. Lägg därtill att banläggarna bara slänger kontrollerna på
marken och gärna så att man inte ser dessa förrän man är någon meter från dom.

Vägen till första kontrollen gick bra men vi såg inte kontrollfan
på håll utan fick leta lite fast vi var jättenära. Så det gick ett par minuter
i onödan men inte värre än att vi visste att vi fortfarande var säkra. På väg
till nästa kontroll som var lite längre var det riktigt tungsprunget. 40
minuter av att klafsa i myr mer eller mindre hela tiden. Men med ett roligt vad
över en större bäck där Mårdhunden ramlade omkull. Det var kul. Frustrerande
långsamt gick det men vi trodde att vi höll nog hög fart och kontrollen togs
utan problem. Nu blev det en stigning och två knepiga kontroller på raken och
vi tog det metodiskt och utan missar trots att det var jättesvårt att se exakt
var vi var på kartan. Jag frågade om vi skulle gå på hårdare men Mårdhunden
trodde att det var ok och det trodde jag med. Säkerheten först!

Nu hade vi en långsträcka. Först nedför ett berg och sen
uppför nästa i en riktigt brant stigning på ca 400 höjdmeter och därefter en
svår kontroll då det i teorin skulle finnas några småsjöar att läsa in sig på
men i praktiken såg det annorlunda ut. Det hade varit regnigt de senaste
veckorna så det var betydligt fler sjöar än på kartan. Kanske egentligen inga
riktiga sjöar men på håll är det svårt att se vattendjupet. Vi gick på
kompasskurs en lång bit och hade turen att hamna rätt. Jag gillar inte att lita
på tur utan att läsa kartan ordentligt men här var det kompass som främst
gällde.

Nu visste vi att om inget konstigt hände så skulle vi vinna
och vi hade bara den sista långa sträckan kvar men med 650 höjdmeter utför. Vi
tog det försiktigt utför och bara njöt av upplevelsen vi hade. Tog kanske ett
onödigt säkert vägval men det kändes bättre så! Kontrollen spikades och vi
kunde defilera in i mål som första lag i hela tävlingen. Så otroligt skönt att
få gå in som vinnare efter tre timmar och trettiosex minuters löpning den andra
dagen! Med facit i hand så vann vi även andra dagens etapp men med betydligt
mindre marginal. Orienteringen gick bra dag två också men jag var inte lika
fascistoid med stoppen och det kostade lite tid.

Jag ska villigt erkänna att jag inte hade riktigt den
riktiga lyckokänslan direkt efteråt för jag var så sömnig efter natten men den
kom sen efter prisutdelning och ett par pints. Nu känns det så jäkla bra!

Efter tävlingen så åkte vi ner till Speyside och byn Rothes
och njöt på ett sunkhotell och därefter blev det lite turné bland
destillerierna och det var kanonhäftigt. Jag har varit på sådana tidigare men
att det fanns så många i Speyside kunde jag inte tro! Nu har jag fått vara med
om ytterligare en otroligt bra resa och jag kan bara tacka Mårdhunden så mycket
jag någonsin kan för att han ville göra det här med mig. Tack!

Nu ska det sugas på det här ett tag. Bergsmaraton rockar
fett!



Katterna

Livet Posted on %PM, June 14 2010 19:24:28

Några fler bilder på småkatterna och en på Titus.



Hackat och malet

Livet Posted on %AM, June 14 2010 08:15:51

Just nu blir det rätt mycket hackat och inte lika mycket malet. Hackandet sköter jag på jobbet och malandet får gå så gott det går. Vilket är för lite för min smak. Jag brukar påstå att det är svårt att träna sig till överträning men att det lätt går med mycket stress i övrigt. Så med den arbetssituation som varit så har jag backat på träningen. Det svider i själen men är tvunget.

Har fokuserat på att iaf hålla igång med träning som är bra för själen. Sånt innefattar backträning i slalombacke och orientering. Gårdagens orienteringspass måste vara ett av de bästa jag gjort någonsin. På 22 kontroller bommade jag inte mer än 60 sekunder trots att jag höll riktigt hög intensitet. Det var underbart blött i skogen och vid ett tillfälle var jag nere till höften i ett kärr. Precis som det ska vara! 🙂

Kattungarna växer och nu börjar det bli dags att sätta in en säljannons på syrrorna. Det kommer bli tufft att skiljas från dom…

Ha det,
Mackan



Steg för steg för steg igen…

Livet Posted on %AM, May 28 2010 11:36:52

Det går framåt och enligt plan kan man sammanfatta läget. Framåt såtillvida att jag orkar springa snabbare. Jag orkar springa längre och jag orkar springa längre och snabbare samtidigt. Jag håller mig väldigt bra till den plan jag har avseende mängd och pulsering och det är så otroligt skönt att köra med lite struktur igen! Fortfarande några procent upp till en normal grundform men helt klart bör jag kunna vara där till efter sommaren och då kan jag dunka på hårdare.

Sen jag bloggade senast så har jag förutom att hinna springa en del även hunnit hjälpa stjärnadepten med en plan till bra comeback i höst. Hoppas verkligen att den får avsedd effekt. Helt klart kändes det som en stor låga av motivation tändes där iaf och det är väldigt inspirerande att se.

Katterna växer och börjar bli väldigt vilda! Nu hoppas jag bara hitta bra hem till de två som måste flytta om drygt 6 veckor. Helst skulle jag vilja behålla alla tre för dom är lite olika personligheter och underbara på sina egna sätt.

Ha det,
Mackan



Topless

Löpning Posted on %PM, May 20 2010 13:43:44

Nu är säsongen igång. Jädrar vad skönt det är med bar överkropp, Nike Free 3.0 och fladdrande shorts. Lufsade runt Kungsholmen på lunchen och det var hur mycket folk som helst ute. Rålis fylld av solande människor och alla verkar allmänt glada.

Jag tillämpar ju mycket av min planering av träningsveckan efter hur veckan i sig ser ut. Så igår morse var det alldeles väldigt lämpligt att köra snabbhetsuthållighet. Dels för att det var lämpligt att springa hela vägen hemifrån och dels för att ska man slippa gå upp gristidigt så passar det bättre att springa snabbt.

Efter en snabb frukost, lek med katterna och en kopp kaffe så trippade jag iväg 4 km i lugn fart. En lugn fart som kändes jobbig i ottan. Skam den som ger sig och jag snäppte upp farten ordenligt efter 20 minuter. Efter 10 minuter av fart så ville jag bara lägga ner för det var skitjobbigt. Vis av erfarenhet så är det bara att bita i. Mycket riktigt så kom jag in i det och det inspirerar alltid när man springer om folk så att det bara sjunger om det.

Svettigare och svettigare vad det led men fram kom jag. Lite längre sträcka än normalt pga vägbyggen men 1:21:01 från Viggan till Stadshagen är ett bra träningspass på morgonkvisten när man knappt vaknat.

Ha det,
Mackan



Lycka

Livet Posted on %PM, May 15 2010 16:26:02

Jag blir genuint lycklig över att kunna skutta runt i bara shorts. Att byta om för en löprunda tar 30 sekunder, då inkluderat skor, keps och solglasögon. Att känna sol och vind mot bar hud! 14 km fartlek idag var så grymt skönt.

Sprang på landslagstjejen igår på väg mot skogen och hon påpekade att det bloggas inte så mycket från min sida. Iofs ingen större uppdateringshastighet alls men ffa har jag inte petat in det jag skrivit på Sapiens.se så det ska jag skärpa till mig med nu. Alltid mer motiverande att göra det när jag får höra att det finns någon som saknat det.

Tassen mår rätt bra nu och så även småtassarna. För den intresserade så finns det lite film på DuTuben. Dom är helt underbara!

Småtassar…

Ha det,
Mackan



Småkissarna växer

Livet Posted on %PM, May 05 2010 20:12:04

Dom små gynnarna växer så det knakar! Allt går fortsatt bra och här kommer lite nya bilder.



Next »